De tre vännerna och oskulden!!

Aldrig dela hjärtat för kärlek igen
Den tar slut från kyss till kyss
vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.

Det här med kärlek är rätt knepigt.. Tankarna, hjärtats slag. Hur gör man igentligen? Hur vet man vad som egentligen är rätt? Hur väljer man en sida utan alla tankar som flyger runt i huvudet?  jo, kärlek är knepigt. Kärlek är förjävligt, kärlek gör ont, kärlek är ett beroende, kärlek är lycka, kärlek gör hjärtat till ett.
Kärlek är helt förjävligt jobbigt, men ändå SÅ underbart...

Just nu har jag så mycket att tänka på, vad är kärlek, vad är det som gör att man alltid vill ha närhet alltid kunna ty sig till något? de är det jag vill veta,  så fort man blivit singel så vill man in ingen, man låter aldrig sig själv sväva fritt, låter sig själv att aldrig landa..
Man förväntar sig så mycket, saker man aldrig kännt förut kommer krypandes igenom kroppen och fastnar i magen som en ända stor lyckoklump. Så fort man ser personen i fråga så blir man glad och fjärilarna börjar fladdra i magen, hjärtat slår alltid lite fortare, man blir alldels varm och lite svag i knäna!!  Är de riktig kärlek så är jag kär..

Jag kan fortfarande känna hans armar omkring mig, som om de var igår jag stog där, men de var flera månader sedan.. och jag saknar honom fortfarande, hans leende, hans ögon, hans närhet och sisst men inte minst så saknar jag när han kunde sluta upp bakom mig, lägga sin armar omkring mig och säga hej, men den där sköna djupa rösten, när jag kände hans doft i korridoren utanför hans rum på skolan. När han stog och höll om mig kände jag mig trygg och hemma! som om inget kunde skada mig.. jag älskar hur han kunde stå å titta på mig med de där isblå ögenen som man bara kunde smälta in i.. hur jag kände hans blickar på mig även om han var på andra sidan rummet.. Han är den ända jag kännt så som jag gjorde för, och jag drömmer om att få tillbaka honom, även om det aldrig kanske kommer att hända så kommer jag alltid att drömma, om just honom!

Jag blev så lycklig när han kunde komma imot en i korridoren och stanna upp och sedan komma fram, hur man senare på kvällen fick höra vad han hade tänkt just då!  att han fick en klump av lycka i magen och tänka att hon är min, hon som står där borta! jag kunde verkligen prata med honom om allt, och jag har alltid trott att jag upplevt kärlek förut, men tjii fick jag! de hade jag verkligen inte gjort inte äns i närheten, till honom skulle jag kunnat gått tusen mil för att få träffa, bara för att se honom..   om inte detta är kärlek så vet inte jag.


Alla får vi drömma, och det lovar jag att jag tänker fortsätta med...

din föralltid!



  // Miss Chatty