De tre vännerna och oskulden!!

Mitt första inlägg på denna blogg. Känns härligt, har så mycket att berätta om.

Nu har jag varit ute på banan i två år och dejtat en massa olika killar (gillar inte den svenska stavningen "dejt" utan föredrar "date", men var osäker på stavningen). Okej... jag har väl kanske inte träffat en massa killar, men en och annan har jag hunnit med.
Alla har börjat och slutat på ungefär samma sätt:

♥ Jag blir intresserad
♥ Velar fram och tillbaka om jag ska ta kontakt
♥ Tar kontakt
♥ Killen blir intresserad - jag är inte intresserad längre

Det är alltid lika spännande inför den första daten. Man ska fundera ut vad man ska göra, vad man ska ha på sig, hur man ska ha håret.... Sen när det börjar dra ihop sig så kommer man på "SHIT! Vad ska vi prata om? Vad pratar man om? Har vi något gemensamt?!"  Paniken växer och likaså oron över att det ska uppstå pinsam tystnad, i värsta fall att man ska göra bort sig totalt och daten blir ett fiasko.
Man kan ju alltid trösta sig med att oron oftast är ömsesidig, du är inte ensam om den.

Nu har jag börjat träffa en kille som konstigt nog prickar in allt som jag letat efter hos de tidigare killarna. Killarna jag träffat innan har alltid saknat något "viktigt" som lett till att jag tappat intresset. Men den här killen, gosh! Jag ska inte förvänta mig något men han slutar aldrig förvåna mig och jag hoppas att det kan bli något.

Första inlägget är väl inte så roligt. Men det går inte att skriva så intressant och roligt när man ska försöka informera om dagsläget, men häng kvar. Detaljerna kommer  ;-)






















// Miss Prudish